Sari Hanhinen

Födelseår:

1970

Utbildning:

Pol. mag vid Helsingfors universitet, socialpolitiska insitutionen, men har även studerat mycket sociologi. Hon påbörjade också sina fortsättningsstudier först i Helsingfors och sedan vid Londons universitet, UCL School of Slavonic and East European Studies var hon doktorerade. Hanhinen fick finansieringen från Finska akademin för att studera i London, men påbörjade arbetet redan här.

Tjänst eller ställning:

Ledande förvaltningsrevisor på Statens revisionsverk (SRV).

Arbetstimmar/vecka:

ca 40h/vecka.

Arbetsuppgifter:

            Hanhinens arbete ligger väldigt nära forskningsarbete då Statens revisionsverk gör mycket administrativa utredningar där forskningsmetoder används. Dagen då intervjun görs har Hanhinen just svarat på en förfrågning kring Finlands handikappspolitik, hon får en hel del projektbaserade frågor som kräver svar av sakkunniga. Mycket av Hanhinens arbete är projektbaserat och hennes senaste projekt räckte ett och ett halvt år och handlade om ungas marginalisering. De flesta projekt räcker ungefär ett år och flera personer arbetar med dem. Hanhinen tycker själv att arbetet varierat beroende på i vilket skede av projektet man befinner sig i, men i praktiken handlar det om planering, fördjupning och insamling av material samt fältarbete. Statens revisionsverk använder sig mycket av riksdagens bibliotek angående materialinsamling och det kan en gammal forskare verkligen uppskatta, säger Hanhinen och ler. Hanhinen är även med och planerar statistiska analyser även om hon inte själv genomför dem.

Hur fick du jobbet? Hanhinen har jobbat vid Statens revisionsverk i tre år. Hon studerade vid socialpolitiska institutionen under den ekonomiska depressionen och det fanns en rädsla om att man inte skulle få några jobb efter att man blivit färdig. Hanhinens pro gradu – handledare och professor sade då att ifall hon blev färdig inom en viss tid så behövde de någon som kunde göra en jämförande artikel kring alkoholfrågor vid Alkoholpolitiska forskningscentralen. Detta blev Hanhinens första arbete efter hennes studietid. Sedan var hon assistent vid socialpolitiska institutionen och påbörjade samtidigt sin doktorsavhandling och studerade i England. Då hon kom tillbaka till Finland började hon igen vid socialpolitiska institutionen och var där kring ett år tills hon hittade en tjänst kring alkohol – och drogarbete vid Social – och hälsovårdsministeriet. Hanhinen arbetade där i tre år varefter hon sökte till Statens revisionverk som sökte efter någon med erfarenhet av social- och hälsovårdsarbete.

Hur använder du dig av din utbildning? Hanhinen anser att hon använder sig av sin utbildning hela tiden. Hon säger sig vara lycklig över att hon efter att hon blev färdig från universitetet alltid gjort arbete som motsvarat hennes utbildning. Hon känner sig bekväm i sin bransch eftersom det handlar om intressanta saker för henne och tycker att hennes jobb också hör till hennes intressen. Speciellt använder hon sig av kunskaper hon lärt sig inom forskning, att samla in material och analysmetoder. Då Hanhinen studerade i England läste hon kurser i förhandlingsteknik inom EU och administrativa ärenden, medan det i Finland handlat mer om fördjupning områden som rört staten och ekonomin. Men grundkunskapen har alltid varit god, på nya platser måste man alltid lära sig något nytt, men Hanhinen varit väldigt nöjd med sin utbildning.

Några goda råd?:

Hanhinens råd till sociologistuderande är att vara vidsynta. ”På något sätt tänkte man kanske inte att jobbet som tjänsteman skulle passa för en socialpolitiker eller en sociolog, men det gör det absolut. Det finns mycket behov av tjänstemän i kommuner och vid staten på många olika slags ställen, det förstod man inte helt som studerande”säger hon. Jag är imponerad av hur självständigt man får arbeta och verkligen använda sig av den kunskapen man inhämtat under sin studietid. På något sätt tror jag nog att det finns en bra arbetsplats för varje sociolog, man måste bara fördomsfritt leta efter dem, avslutar Hanhinen.

Marjot Lovio                                                                          

Födelseår:

1976

Utbildning:

Pol.mag vid Helsingfors universitet

Tjänst eller ställning:

Expert på samhällsansvarliga frågor vid Kesko

Antal arbetstimmar per vecka:

37,5h/vecka

Arbetsuppgifter:

Lovio jobbar med ett litet team med varierande arbetsuppgifter men hennes expertområde ligger på övervakningen av varuleverantörers sociala kvalitet. Lovio gör upp linjer och planer för konsernen och ser till att verksamhetfirmorna följer dem. Lovio fungerar alltså som expert på Kesko och representerar även firman utomlands i olika uppdrag. I praktiken betyder det här att läsa e-post, ordna och delta i olika möten. Det hör också till Lovios arbetsfält att besöka företagets leverantörer. Dessutom publicerar Kesko varje år även en samhällsansvarsrapport som Lovio och hennes team koordinerar. Rapporten är tämligen omfattande så rent praktiskt går slutet av året samt nästan hela våren till att jobba med den. Keskos börsbolag får också mer och mer frågor från etiska investerare som Lovios enhet har som uppgift att besvara. Därtill föreläser Lovio också i olika universitet och högskolor om samhällsansvar.

Hur fick du jobbet? Lovio var ute i god tid med jobbsökandet och hade haft uppdrag inom branschen redan under sin studietid då hon bekantat sig med jobb inom samhällsansvar. Hon jobbade några somrar med evaluering av tävlingar i rapportering kring samhällsansvar samt jobbade två somrar på avdelningen för hållbar utveckling för Finlands Näringsliv, EK. Där lärde Lovio också att känna till många personer som jobbade just inom samhällsansvar. Då kretsarna är små i Finland kände Lovio sedan till en konsultfirma som hon kontaktade om möjliga jobb. I slutrakan på sina studier skickade hon in en fri ansökan, gick på ett antal intervjuer och började jobba till hösten då hon tagit ut sina magisterspapper. Jobbet på Kesko är Lovios andra arbetsplats, den första var inom en konsultfirma.

Hur använder du dig av din utbildning?: Lovio tycker att hon genom sina studier fått bra grundkunskaper i att skriva och lägga upp en text ganska fort i jämförelse med t.ex. ingenjörer eller ekonomer som inte behöver skriva lika mycket. Hon anser att det är ganska lätt att skriva en utredning eller ett sammandrag för sociologer då man ändå utbildas till forskare. Och det är någonting som Lovio tycker att uppskattas även i arbetslivet. Förutom att kunna uttrycka sig tycker hon även att man lärt sig att se stora helheter och kunna organisera och kategorisera saker, grundkunskaper i kvalitativa metoder helt enkelt. Det ser Lovio vara till stor nytta speciellt inom expertyrken. Dessutom finner hon att man som sociolog i jämförelse med ekonomer har en bra beredskap att hantera osäkerhet och problem i situationer där lösningen inte är svartvit. Man blir inte frustrerad över det faktum att ingen riktigt kunnat definiera samhällsansvar och vad begreppet innebär. Lovio anser att de saker hon fått lära sig utanför sin utbildning är väldigt konkreta. Det hade kanske ökat på trygghetskänslan på jobbet om man hade haft bättre kunskaper datateknik, säger Lovio. Men också språkkunskaper är viktiga och nu i efterhand hade hon gärna studerat utomlands. Även kanske lite mer insyn i kvantitativa metoder hade varit nyttigt.

Har du några goda råd?

Lovios råd till sociologistuderande är att det lönar sig att åka på utbyte och att satsa på språkkunskaper, det finns väl nästan ingen arbetsplats idag där man inte skulle ha nytta av dem. Och ifall man är intresserad av att jobba på den privata marknaden så kan det vara bra att komplettera sina studier med kurser i handel eller ledarskap till exempel. Lovio tror att sociologer i allmänhet kan ha ganska lätt för att lära sig sådana färdigheter, men att alla kanske inte upplever att de behöver dem. Men det kan se bra ut på en CV eller arbetsansökan. Dessutom ger Lovio rådet att skaffa sig arbetserfarenhet inom branscher man är intresserad av. Så kan det också vara bra att söka många olika slags arbetserfarenheter så man lär känna sig själv och sin jobbidentitet. Lovio tillägger dessutom att de flesta från hennes årskurs hittat intressanta jobb och att man kanske så småningom kunde ge upp den gamla klyschan om att sociologer har så svårt att hitta arbetsplatser.

Kalle Toiskallio

Födelseår:

1965

Utbildning:

Pol.mag vid Helsingfors universitet år 1993 och skrev sin doktorsavhandling år 2003 i sociologi.

Tjänst eller ställning:

Ledande konsult på WSP Finland, WSP LT-Konsultit Oy.

Antal arbetstimmar per vecka:

• ca 40h/vecka

Arbetsuppgifter:

Toiskallios arbetstid är generellt uppdelad mellan två områden. Ca 50-70% av hans arbetstid går åt olika projekt, utredningar, mindre forskningsprojekt samt olika parters koordinering. Resten av tiden går sedan till att planera och utveckla nya projekt.

Hur fick du jobbet? Sitt första jobb som sociolog fick Toiskallio i slutet av sin studietid då hans pro gradu-handledare tipsade en kollega som sedan värvade med honom i ett forskningsprojekt. Innan det arbetade han med en mängd olika saker, men han körde bland annat taxi och höll också föreläsningar vid Helsingfors taxiskola. Han gjorde även sin praktik vid Kommunikationsministeriet år 1992. Efter sin magistersexamen blev han forskarstuderande och han skrev även sin doktorsavhandling om trafiksociologi och kring taxifärdens sällskaplighet, förhandlingar i gatutrafiken och olika perspektiv inom bilreklam. Toiskallio har jobbat som forskare på olika ställen, på Puohiniemi Ky i två år, vid sociologiska institutionen vid Helsingfors universitet i sex år samt vid Teknologiska högskolan. Sitt nuvarande jobb fick Toiskallio då han som trafiksociolog blev inbjuden för ledningsgruppen för ett konsultprojekt i rollen av en utomstående sakkunnig. Från ledningsgruppen rekryterades han sedan vidare till konsult.

Hur använder du dig av din utbildning? Toiskallio anser att han som sociolog har en god skrivteknik i jämförelse med till exempel ingenjörer. Han tycker också att sociologin som vetenskap ger en allmänbildning och en viss beläshet som gör att man har lätt för teorier och att kunna härleda olika saker in i olika teorier och perspektiv och vet från vilka teorier olika saker härstammar. Toiskallio tycker också att man som sociolog inte grips så lätt av panik om olika saker ter sig flummiga, breda eller osäkra. Han anser också att man får en substans då man skrivit till exempel en pro gradu-avhandling eller en doktorsavhandling. Det han eventuellt kunde ha önskat sig mer av inom sina sociologistudier är ett visst businesshandlande, kunskaper i datateknik samt ett lite mer positivt tankesätt.

Har du några goda råd?

            Toiskallios råd till sociologistuderande är att försöka ta sig ur olika struntjobb och försöka hitta jobb inom det egna fältet redan i början av studierna. Han ger också råd om att studerande borde sälja sin pro gradu-avhandling oftare även om tanken kan kännas främmande till en början. Toiskallio tycker även att man skall fundera kring om man vill bli forskare eller in i arbetslivet och sedan satsa på det ena alternativet. Det substanskunnande som föds inom ens studier på statsvetenskapliga fakulteten kunde också vara värdefullt för olika företag ifall man är intresserad av att jobba inom den privata sektorn.

Jussi Tuormaa

Födelseår:

1953

Utbildning:

Tuormaa studerade vid Tammerfors universitet på 1980-talet och har en biblioteksexamen från den tiden. Dessutom har han en politices magisterexamen från sociologiska och socialpsykologiska institutionen vid Tammerfors universitet 1989-1990.

Tjänst eller ställning:

arbetar som frilansare sedan år 1994. Bosatt i München.

Arbetstimmar/vecka:

ca 50h/vecka.

Arbetsuppgifter:

Tuormaa likställer sitt jobb som frilansande journalist med att vara en slags företagare som producerar sitt eget arbete som en produkt och betalar för sina egna utkomster. Han står under ett aktiebolags lönelistor. Han ser sig både som en arbetare och en kapitalist då marknaderna är hårda. Arbetstiderna är flexibla och han beslutar själv när han jobbar, men säger sig ibland arbeta övertid. Det är ett mångsidigt och flexibelt arbete både för arbetsgivaren samt för den som arbetar.

Hur fick du jobbet? Tuormaa har tidigare arbetat bland annat som bibliotekarie, fri forskare samt som chefredaktör för tidningen Peili, samt vid Nordiska sommarakademin. Till hans första arbetsplatser hörde jobbet som bibliotekarie under studietiden. Han arbetade även i Borgå landskommun som biblioteksamanuens samt som reporter.

Hur använder du dig av din utbildning?: Tuormaa var länge under studietiden väldigt intellektuellt inriktad och siktade mot en doktorsavhandling, men idag anser han inte att hans sociologiexamen i sig har bidragit till någon speciell nytta utan betonar hellre att det finns flera olika tankesätt som gynnat honom. Han kallar sig gärna för en slags renässansmänniska och betonar ett tvärvetenskapligt helhetstänkande. Han har själv arbetat som ekonomisk reporter, men också arbetat med teknik – och kulturinriktade ämnen. Tuormaa anser att en medborgares livslånga utbildning är att lära sig nya saker.

Har du några goda råd?:

            Tuormaas råd till sociologistuderande är att gör sig snabbt färdiga från universitet, han menar att man kan fundera över saker senare i livet också. Snarare är han av den åsikten att det är viktigt att fundera över hur man kan hitta en roll mellan arbete och familjeliv som ger tid för kritisk reflektion. Hur man finner sin plats i samhället, helt enkelt.

Simon Huldén

Födelseår:

1975

Utbildning:

Pol.kand vid Svenska social – och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Pol.mag vid Helsingfors universitet.

Tjänst eller ställning:

Utvecklingschef vid fackförbundet Specia.

Arbetstimmar/vecka:

37,5h/vecka

Arbetsuppgifter:

            Till Huldéns ansvarsområden på Specia hör studerandeverksamhet, forskningsverksamhet, den offentliga sektorns intressebevakning, att upprätthålla förbundets nätsidor samt utbildningspolitik. I praktiken betyder det bland annat organisering och planering av projekt, rekrytering och marknadsföring för studentorganisationer, kundtjänst, kontorsarbete och informatörsjobb. Han har väldigt varierande arbetstider. Eftersom jobbet inkluderar mycket samarbete med folk inom förtroendeuppdrag som jobbar under vanliga arbetstider blir det också en del jobb om kvällar och veckoslut. Jobbet medför även en del arbetsresor. Ingen dag är den andra lik, konstaterar Huldén skrattande.

Hur fick du jobbet?: De tidigare jobb som Huldén arbetat med och som haft anknytning till hans utbildning, har oftast kommit via kontakter. Det här är Huldéns första jobb som har med hans sociologiutbildning att göra som han sökt på den fria marknaden. Men Simon tycker att de flesta jobb han haft ändå hör till hans jobbhistoria. Huldén har tidigare bland annat jobbat på Silja Line, kört taxi och jobbat som cykelbud. Senare kom han in på jobb som hade mera med hans utbildning att göra. Han började jobba på Kommunförbundet som ”någon slags projektarbetare”. Huldén arbetade där ett halvt år under sin studietid. Sedan jobbade han på Ceren (Centret för forskning om etniska relationer och nationalism) som amanuens. Båda jobben kom via kontakter.

Hur använder du dig av din utbildning?: Huldén tror att ifall man studerar sociologi är man kanske av naturen redan lite samhälleligt inriktad och att det är svårt att lägga fingret på vad som kommit till av eget intresse och av nyfikenhet och vad av utbildningen. Men kanske är en förutsättning för denna typ av arbeten att man är samhälleligt engagerad och det får man via genom att studera sociologi, tror Huldén. Man lär sig att se analytiskt på samhället och se helheter. Huldén anser inte att hans universitetsstudier kunnat gynna honom mera än de gjort utan det han varit tvungen att lära sig i efterhand handlat mera om konkreta saker och specifika ämnen inom ens arbetsfält som t.ex. alla fackliga organisationer

Har du några goda råd?: Huldéns råd till sociologistuderande är att försöka specialisera sig på det som man är intresserad av och att försöka skaffa arbetserfarenhet från det områden man är intresserad av. Han anser också att ifall det står mellan att balansera mellan att jobba någonstans en tid heltid på bekostnad av studierna så är det mer fruktbart att välja att jobba. Huldén anser att det är en mycket värdefullare erfarenhet än att bli snabbt färdig. Slutligen föreslår Huldén att man inte heller skall tveka att välja biämnen som inte står sociologi så nära, t.ex. att ha marknadsföring som biämne istället för statskunskap.

Arto Aniluoto

Födelseår:

1976

Utbildning:

Pol.mag vid Helsingfors universitet med sociologi som huvudämne. Nu fortsättningstuderande vid förvaltnings – och organisationslinjen för allmän statslära.

Tjänst eller ställning:

Huvudsekreterare vid Helsingfors universitets studentkår (HUS).

Arbetstimmar/vecka:

Svårt att säga då det rör sig om ett livsstilsyrke, men ca 50-60 h/vecka.

Arbetsuppgifter:

Till Arniluotos ansvarsområden hör personal – och ekonomiärenden. I praktiken innefattar hans tjänst som huvudsekreterare för HUS väldigt många olika slags uppgifter. Men de största helheterna kommer från hans arbete som förman där han försöker organisera så bra möjligheter som möjligt för de andra i föreningen att sköta sitt eget specialområde. Att stöda deras arbete på olika sätt. Arniluotos andra ansvarsområde är att planera och sköta om HUS ekonomi vilket betyder andra sorts uppgifter som till exempel planering och genomförning av föreningens budget. Dessutom fungerar Arniluoto då som sekreterare för HUS delegation, styrelse samt en mängd olika utskott. Han ansvarar även för fastigheternas akademiska delar; uthyrning av olika lokaler eller stödlokaler för HUS underföreningar. Arniluoto sköter också en del PR-verksamhet och representerar föreningen vid olika tillfällen. Det är alltså frågan om ett väldigt mångsidigt arbete. Vid tidunkten för intervjun är det dags för HUS delegationsval vilket betyder extra mycket arbete.

Hur fick du jobbet?: Arniluoto har jobbat med många olika uppgifter under sin studietid, allt från översättningsarbete till hantlangarjobb. Men det första jobbet som hade mera med hans studier att göra var då han sommarjobbade på statsvetenskapliga fakultetens kansli sommaren 1998 där han sysslade med urvalsprovuppgifter. Sedan dess har han arbetat från och till i universitetets förvaltning och inom studentkåren. Han fortsatte under läsåret som rekryteringskontaktperson för fakulteten och senare  inom datatekniken. Vid HUS fungerade han första gången som utbildningspolitisk sekreterare och jobbade med lobbyverksamhet försökte påverka olika inriktningars utbildning och universitetets beslutsfattande. Här fungerade han i tre år varefter han gjorde sin arbetspraktik på Opetusteknologiakeskus och började sedan på sitt pro gradu-arbete. Efter att ha skrivit det klart jobbade han som forskare inom universitetes första utvärderingsprojekt. Han säger att det var ett intressant jobb från utbildningens synpunkt då man såg hur hela den tunga förvaltningen fungerade på olika plan. Sedan blev platsen som huvudsekreterare för HUS ledig och han sökte platsen och här har han varit i ca två år. Arniluoto jämför själv det lite med en ”politisk tjänst”då det är en treårig tjänst som ingen hittills innehållit för en längre tid.

Hur använder du dig av din utbildning? Arniluoto anser att man som sociolog har lätt att hitta yrken som motsvarar ens utbildning. Han ser utbildningens styrka i att det är allmänt och att man inte direkt behöver bestämma sig för vad man vill göra inom arbetslivet. I motsats till en läkare som får utmärkta förutsättningar för utöva ett specifikt yrke, men inte så mycket utanför det så får man som sociolog inga utmärkta förutsättningar för något specifikt yrke, med untantag för kanske forskare och lärare, men man får möjligheter att i någon mån göra nästan vad som helst. Själv säger han sig för tillfället inte behöva teorikunskapen eller metodkunskaperna för någonting, men det han tycker man lär sig i sociologin är förmågan att leta, omforma, producera kunskap och information, tänka mångdimensionellt och även en viss sorts kritiskt tänkande. Arniluoto säger att man märker det kritiska tänkandet speciellt i arbetssammanhang där jobbar med folk med andra utbildningsbakgrunden som tänker annorlunda kring saker. Det han eventuellt kunde ha önskat sig mera av utbildningen är till exempel en viss förståelse av juridik med tanke på det jobb han gör nu och också kunskaper i svenska, men det gäller också då det är en organisation där sådan kunskap krävs. Också förmanskunskaper i någon mån hade varit nyttigt.

Har du några goda råd?:

Arniluotos råd till sociologistuderande är att tänka vidsträckt och inte fastna sitt egna forskningsgäng, sin fakultet eller specifika mönster. Oberoende av studietidsbegränsningar och liknande så tycker han att man skall försöka göra andra saker än bara studera. Delta i olika saker för det kan vara sådant man i framtiden inte har möjlighet att göra och speciellt av organisationsverksamhet bär man ofta med sig saker för resten av livet. Han citerar ett stycke ur ett tal av Matti Klinge som råkar sitta på hans vägg: ”Om tjugo eller fyrtio år kommer ingen att fråga er ifall ni avlagde era studier inom fyra, fem eller sex år. Iställer kommer det att frågas vad ni gjorde av er unika ungdom, innehöll den inlärning av gemenskap, att förstå istället för att läsa innantill, samt vänskap och glädje”. Det vill säga, hade man roligt, människor ångrar oftare det man inte gjorde än det man gjort, tillägger Arniluoto leende.

Arja Alho

Födelseår:

1954

Utbildning:

            Pol. mag vid Helsingfors universitet 1989. Doktorerat från Helsingfors universitet 2004. Mellan dessa två etapper studerade Alho bland annat ett år i York, Kanada på ett doktorsutbytesprogram från Helsingfors universitet för sin doktorsexamen. Där koncentrerade hon inte sig lika mycket på sociologi, men läste mycket kvinnoforskning och kring globalisering.

Tjänst eller ställning:

F.d. riksdagsledamot. Men titulerar sig numera forskare, försöker skriva och studera lite.

Arbetstimmar/vecka:

Alho har alltid haft väldigt flexibla arbetstider och skulle aldrig kunna arbeta någonstans med klockkort till exempel. Trivs med flexibiliteten.

Arbetsuppgifter:

Då Alho jobbade i riksdagen jobbade hon oftast fyra dagar i veckan, måndagar var hon alltid hemma. Veckosluten kunde det ibland vara jobbuppdrag, allmänna möten och Alho var ofta festtalare på olika tillställningar. Men från och med tisdagar jobbade hon regelbundna tider från kl.9 och hade två utskott, ett på morgondagen och ett på eftermiddagen. Och så var det gruppmöten. Arbetet var mycket bundet till riksdagens rutiner, men flexibelt på det sättet att man kunde delta i de möten man själv såg som viktiga och lämna bort andra. Det var frågan om ett rutinerat, men ändå inte för regelbundet arbete.

Hur fick du jobbet?: Då Alho studerade sociologi var hon aktiv i den socialdemokratiska studentorganisationen som generalsekreterare. I de tiderna märkte man i Helsingfors valkrets att det behövdes en ung kvinna som kandidat och gärna skulle hon även ha en bakgrund som funktionär eller tjänsteman. Då Alho tidigare hade studerat till sjuksköterska ansågs hon vara en lämplig kandidat och hon jobbade fortfarande korta tider på sjukhus. Alho påbörjade alltså sina sociologistudier efter sjuksköterskeskolan. Hon ville studera uttryckligen sociologi, inte politik eller politisk historia. Före jobbet i riksdagen så jobbade Alho en kort tid som projektsekreterare i ett projekt som gällde den preventiva hälsovården, man samlade inom socialvården ihop fem stadsdelar och försökte där få alla myndigheter att förbättra sitt samarbete och hjälpa ungdomar med svårigheter. Projektet var i Nylands län, och Alho jobbade för Nylands länsstyrelse. Hon fick jobbet uttryckligen för att hon var sjuksköterska men också hade studerat sociologi. På det sättet kombinerades hennes bakgrund. Sedan dess har hon arbetat som politiker.

Hur använder du dig av din utbildning: Då Alho funderar kring sin identitet räknar hon sig först som mamma, till näst som sociolog och till tredje som politiker. Hon är inte så partipolitisk att hon enbart skulle se ärenden genom ett partiperspektiv utan vill vara obunden. Hon ser det som viktigt att vara medveten om samhälleliga problem och anser därför att det varit logiskt för henne att vara vänsterpolitiker. Men hon ser sig själv alltså i första hand som sociolog, sedan politiker. Alho har alltid varit intresserad av jämlikhetsfrågor, sociala frågor och speciellt kring marginalisering och fattiga grupper i samhället. Hon tycker att man hela tiden bör vara medveten om nya forskningsresultat och funderar själv hur man kan ha nytta av forskningsresultaten som politiker. I riksdagen producerar administrationen mycket av den information som ligger som grund då man gör beslut och därför har Alho sett det som viktigt att hon också har en annan, skild kunskapskälla att använda sig av.  I efterhand tycker hon att det varit bra med bättre kunskaper i metodologi och datateknik, men det har inte varit brister i utbildningen utan mera handlat om tidsbrist för hennes del. Alho poängterar också att kvalitativa metoder var väldigt härskande under tiden då hon själv studerade och att det finns flera möjligheter idag.

Har du några goda råd?: